Carpbattle 2004
Tre ord kan sammanfatta Carpbattle 2004, regn, regn och regn. Medan rapporterna om översvämningar i Värnamo började hagla på radion satt nio heta karpfiskare några mil söderut i Vittsjön och tittade förväntansfullt på larmen genom dörrarna på sina bivvys. Egentligen var det meningen att förra årets fullträff skulle få en värdig efterföljare. Tyvärr ville inte SMHI detsamma.
Till en början såg FFH ut att vinna psykkriget stort. Hälls Anglers gjorde inte mycket väsen av sig veckorna innan och det var bara Nemback som försökte hålla fanan högt. Tyvärr gjorde hans kvävda pip ingen imponerad i FFH. En vecka innan tävlingen blev det dock tyst i FFH:s läger. Ett rejält manfall i leden gjorde att endast tre Hornålare kunde ställa upp i Carpbattle. Hälls Anglers, däremot, verkade kunna frambringa hur många som helst och på pappret såg de mycket starka ut. Kocken och Jimbo bildade en stark backlinje med sniperpodsen redo att försvara HA:s färger. På mittfältet formerade sig rutinerade Sven Haglund med lagkapten Nemback och snabba kantlöparna Maria och Louise. Anfallet bildades av alltid lika farlige Jocke-Pop och från SFK Kroken proffsinhyrde Carl-Johan Månsson.
FFH:s tre kämpar Seb, Örjan och Theo satsade i och med den lilla truppen på en taktik liknande Hollands ´74 – totalfiske.
En hård kamp var att vänta...
Tävlingsledaren var som förra året på plats tidigt. Denna gång var Jocke-Pop med som kritisk bedömare av platserna. Om sanningen ska fram så var han nog mest där för att snoka. 5 platser valdes ut kring vindskyddet. Detta för att alla skulle sitta samlade och för att platserna där var någorlunda jämnbra. Vid femtiden började kombattanterna dyka upp vid samlingsplatsen. Som vanligt var Nemback inte den som trodde på förlust. När det också blev klart för honom att Hornålen bara ställde upp med tre man växte segerflinet. Jocke uttrycket det lite mer diplomatsikt, ”Vi kanske skulle skita i själva tävlingen nu när ni är så få, det blir ju inget kul…”. Seb ignorerade detta och började i stället rota bland de andras prylar och blev mäkta förvirrad när han hittade en enorm låda böngryta i Svens bil. Det såg ut att bli brandfarligt i Anglers bivvys men Sven förklarade att det var till för karparna. En skeptsik Seb bara flinade, skakade på huvudet och gick vidare.
Lottningen blev mer dramatisk än vad som kunde väntas. Jocke och Calle drog första lotten och tog kantplatsen till höger mot den lilla ön. Det hade snackats om denna plats innan och det ansågs att den var till för resultatbögar som inte ville vara sociala eftersom den låg en bit bort i ett mygghål. Naturligtvis klippte Jocke den. Seb (som fick köra ensam) valde den andra kantplatsen ute på lilla udden med den andra lotten. Platsen bredvid honom ratades sen till sista lotten där Örjan och Theo inte hade mycket att välja på. Lottningen blev alltså att de tre Hornålarna samlades på lilla udden medan HA spred ut sig över hela viken bort till lilla ön.
Aktiviteten ökade dramatiskt i och med att platserna blev lottade. Det gällde ju att loda och hitta något hett feature innan någon annan flinande snyltare snodde det. Theo drog vid denna tidpunkt upp ett äss i rockärmen i form av ett ekolod vilket snabbt monterades i Hornålens båt. Med hjälp av detta hittades snabbt en del intressanta platser och medan HA fortfarande höll på med lodningen var alla FFH:s beten på plats. Tyvärr verkade det inte heller som om HA höll med FFH om att deras lodning skulle underlättas genom att de blev bombarderade med boilies. Ingen humor på de där killarna.
Till slut var också HA:s beten på plats och tävlingen gick in i väntans fas. Under denna fanns det gott om tid till både det ena och det andra. Då kvällen började övergå i natt var skitsnacksfaktorn hög i de båda lägren. Ja, om man räknar bort Team Jocke-Pop då alltså. De satt ju på andra sidan sjön och kurade. Många spydigheter utväxlades mellan de båda lagen och mest aktiv i detta var som vanligt en uppenbarligen dopad Seb och en viss sängmånglare från Kalmar. Örjan höll låda kvällen igenom medan Theo mest lyssnade och log.
Örjan håller låda
Vädret höll också i sig under kvällen. Regnet som hade fallit under dagen hade lättat och det var ganska varmt i luften vilket ökade förhoppningarna hos de tävlande. Natten förflöt dock utan någon större aktivitet hos de tävlande. De enda som behagade nappa var någon enstaka braxen som förstörde sömnen. Klockan 9 på morgonen var det dock en annan melodi som spelades på Sebs ena larm, Screaming Take! Linan sprutade iväg från spolen medan Seb rusade ner till spöna iförd kallingar och stövlar. För att inte riskera linbrott mot den skarpa djupkanten assisterade Örjan med båten. Under drillningen kom också en andfådd Nemback rusande. Han hade hört larmet på andra sidan viken och kurvat den likt Michael Johnsson. Belöningen för detta blev att få beskåda en perfekt fjällis på 8880g.
Seb öppnar butiken
Efter några snabba kort fick fisken gå tillbaka till sitt rätta element. Uppståndelsen lade sig också snabbt då det förväntade regnet började strila ner. FFH laddade för frukost och lagom till kaffet var det dags igen för Seb. Denna karp hade sugit i sig betet på nästan samma plats som den förra, bara något grundare. Seb hade tänkt att lägga ut spöt som den första karpen tog på innan kaffet ”men det kanske var lika bra att vänta tills båda spöna på branten hade resulterat :)” I vilket fall hade FFH första parkett då de satt och inmundigade kaffe 3 meter från spöt som nu gav ifrån sig ett ihärdigt scream. Liksom den förra karpen assisterade Örjan än en gång med båten och upp kom en lika fin fjällis, om än något mindre på 7540g.
Seb stänger butiken, …för HA
Vid det här laget var FFH:s hjältar rejält segervissa. Erfarenheterna från förra året att ”det inte är över förrän Jocke går och skiter” var glömda och till och med FFH:s hemsida rapporterade om den förestående segern. Folk som inte lär sig av historien blir ofta överraskade, vilket också FFH blev då ”mörkarboysen i mygghålet” hörde av sig på telefonen. Calle Månsson hade under tidiga förmiddagen fått ett rejält hugg på högerspöt. Efter en dramatisk fajt som innehöll det mesta lyckades de håva en fantastisk karp. Grabbarna var tydligen överväldigade av denna fisk och de andra tävlande enades om att det kanske var dags att veva upp så att alla kunde beskåda och fota den.
Karpen visade sig vara en otroligt vacker ”Fully-scaled” på 10360g. Detta var verkligen en av sjöns guldklimpar, en riktig gammal kämpe. Gratulationerna haglade över Calle och alla ville vara med och fota denna fisk.
10360 grams guldklimp
Regnet hade nu börjat strila ner ordentligt och radion talade om massivt regnande det närmaste dygnet. Detta i kombination med att det blev kallare ökade inte förhoppningarna inför nästa natt. Trots de dåliga förutsättningarna lade lagen ner mycket möda på att försöka lura upp ytterligare karpar. Tackel byttes, mer mäsk lades ut (om än försiktigt) och nya hotspots letades under dagen. Ju mer det regnade och kallare det blev sjönk dock entusiasmen, främst i HA-lägret.
Det ser tungt ut, brudar
De flesta samlades senare under eftermiddagen i det nya ”Taikon” som HA byggt upp med en presenning. Där avhandlades det mesta inom fiske tillsammans med kaffe och whiskey. Medan regnet hamrade mot presenningen förundrades de samlade över storys som Theos magiska färnafiske under våren samtidigt som de var tionde minut fick hjärtklappning då Svens larm gick igång. Ett nyinköpt larm av populärt märke visade sig inte klara regn och löpte ideligen amok. Det enda som fick tyst på det var att stänga av och banka på det. Efter några omgångar såg Sven ut att vilja slänga hela skiten i sjön. Då det började övergå i kväll drog sig de andra tillbaka till sina spön för att lägga ut. En snabb koll på termometern visade att tempen i vattnet sjunkit nästan två grader sedan tävlingen börjat och det muttrades om att det blir nog en lugn natts sömn.
Då Hornålen vaknade på morgonen var de ganska säkra på seger. Det var snorkallt och vinden och regnet piskade sjön utanför bivvydörren. Förutsättningarna var dåliga och det hade med största säkerhet inte kommit upp någon mer fisk. Det var så illa att det efter en snabb telefoncheck beslutades att avsluta tidigare än planerat och i stället göra en samling på pizzerian i Vittjö för eftersnack. Mest synd var det nu om de stackare som hade fått lotten att ro tillbaka båtarna till andra sidan sjön. Jocke såg nästan lipfärdig ut när han till slut kom in till land efter 45 minuters rodd i motvinden.
Resultatet av Carpbattle 2004 blev en överväldigande seger för FFH med 16,42kg mot 10,36. Innan tävlingen beslutades det också om ett tillägg som gällde kompensation för att Hornålen bara var tre man. Därför skulle Hornålens resultat multipliceras med 1,5 vilket i så fall skulle ge en slutvikt på 24,63kg. Som en fin gest lät dock Hornålen bli att utnyttja detta. Priset för största karp gick till Carl-Johan Månsson med spegeln på 10360g. Detta gav honom den samlade potten på 500kr. Inte illa för ett fiskepass.
Årets tävling jämnade alltså ut ställningen till 1-1 mellan FFH och HA i karpfiskets ädla konst. Platsen för nästa års tävling är enligt rykten redan spikat och det utlovas stora karpar, munhuggeri, korvgryta och bir. Med andra ord blir Carpbattle 2005 årets grej.
Mikael Sebesta
2005-01-13