Höstens sista karppass
Efter att ha spenderat fyra dagar på SCC, fiskandes i ett stenröse bland fyllegubbar, så tänkte jag göra ett sista försöka att fånga en karp till innan vintern. Under året som gått hade jag lovat min flickvän att hon skulle få följa med och se vad det är för hobby man egentligen spenderar så mycket tid på. Vi började prata om det på våren, men vår blev till sommar och sommar blev till höst, snart skulle det vara för sent. Sagt och gjort, väskorna packades och bilen rullade iväg…
När vi kom fram till sjön mötte vi ett par Pescakillar. De hade mäskat en plats sedan en vecka tillbaka och inatt skulle de fiska på den. Jag måste säga att jag kände mig imponerad av deras minutiösa satsning och tänkte för mig själv, "får inte de fisk inatt så får ingen". Vi lastade båten och rodde ut för att hitta en plats att fiska på. Sjön är ganska liten och om man vill övernatta så finns det inte så många platser att välja på. Det fick bli en plats där en klubbmedlem sett flera karpar tidigare under sommaren.
När vi kom fram till platsen så visade jag allt ifrån hur man tacklar upp spön, knyter riggar och boostar beten. Det fanns inga synliga features på platsen, bara en enkel strandlinje, så det var inte helt enkelt var man skulle placera sina beten. Jag ville inte att betena skulle ligga för grunt, dels för att inte sothönorna skulle spela oss ett spratt och för att vattnet hade hunnit bli ganska kallt. Ett par beten placerades på kala sandfläckar medan ett par placerades på så djupt vatten att det inte gick att se hur bottnen såg ut. Våra hair agnades med NRG-boilies förutom ett spö som agnades med Theos jästa fodermajs som luktade ap.
- Tack Calle, för att du gav mig en burk med perforerat lock.
När spöna var på plats och låg i sina hållare så var klockan 18 och det började skymma. Tältet slogs upp på en liten kulle och det dröjde inte länge förrän en väldoftande köttfärsås puttrade på gasolköket. Så snart solen gått ner blev det så kallt att det inte var roligt att sitta ute längre. Vi fick dra oss tillbaka in i tältet och spela yatzy i tältlampans sken, innan det var dags att krypa ner i sovsäckarna. Jag hann inte mer än att släcka lampan förrän ett välbekant ljud hördes nerifrån vattnet. Karp eller sothöna det var frågan?
När jag kom ut ur tältet såg jag hur alla larmen lyste, så jag fick springa fram och känna efter vilket spö som gav ifrån sig lina. Jag gjorde mothugg och efter en ganska snabb och enkel drilling så låg en fin spegelkarp i håven. Vi vägde karpen till 10,7 kg och säckade den för att kunna fotografera den på morgonen istället. Snabbt ut med spöt igen och tillbaka ner i sovsäckarna. Glad över att ha fångat en karp sa jag till Anna-Karin att hon kunde få ta nästa hugg. När jag fiskar ihop med polare så brukar vi köra med vartannat hugg. Det känns mest rättvist man delar ju ändå på fiskarna när man fiskar i samma swim och det är mest slumpen som avgör vilket spö det kommer att hugga på.
Det var inte försent, spegelkarp på 10,7kg
Vi hinner inte mer än att släcka gasollampan förrän det piper från larmen igen. Anna-Karin är snabbt ute vid spöt och gör mothugg och det är inget snack om vad som är i andra änden på linan. Sakta men säkert så kommer fisken in mot land. Precis innan håvningen blir det lite strul pga. att en massa alger har fastnat på linan, så jag måste plocka bort dem innan det går att håva fisken. När fisken ligger i håven så tror jag inte mina ögon, det är en riktigt stor och fet spegelkarp. Vid vägningen visade vågen 15,0kg, vilken fisk, vilket flax. Jag tror inte att Anna-Karin fattade hur stor den var, ska jag vara ärlig så vet jag inte om hon jag gjort det än idag?
Vad skulle fiskepolarna som hade lagt sina karpspön på hyllan för vintern säga? Calle tyckte det var sjukt, Seb tyckte det var sjukare men sjukast av alla tyckte Åljocke att det var. Efter en snabb fotografering av min tidigare karp stoppades Grisen ner i säcken och vi kröp tillbaka in i tältet. Klockan var inte så mycket, skulle det kunna bli mer?
Klockan tre på morgonen var det dags igen, hugg på samma spö som tidigare och snart låg en spegelkarp på 12,4kg i vågsäcken.
![[fångad tidigare]](http://www.hornalen.net/ffh/fiskebilder/photo_display.php?photo=pic/12200_3.jpg){kind=link}
Fartblind och så glad att jag inte kunde hålla mig för skratt, rodde jag ut till platsen där vi hade fångat de två senaste. Månen och stjärnorna lyste, det var vindstilla och dimman var så tät att man inte kunde se mer än ett par meter framför sig. Det är svårt att beskriva men det låg ett lugn över sjön men under vattenytan verkade det pågå en helt annan aktivitet.
En kvart senare så hugger det på samma spö. Anna-Karin tar hugget och snart ligger det en rackare på 12kg i håvmaskorna.
Anna-Karins andra karp 12,0kg. Det är roligt att fiska karp!
Flytfiskar eller inte, det är frågan? Det spelar ingen roll, det är i alla fall det sjukaste och roligaste fiske jag har varit med om.
Örjan Sjöholm
2003-11-02